FredagLovPirr
Mwhiii :D Jag är helt glad och pirrig i mig hela tiden :D det är myyyys :)
Lov nu.. skönt men lite tvek på om jag inte hellre hade varit i skolan och haft rast o håltimme dagarna i ända :P
Lov nu.. skönt men lite tvek på om jag inte hellre hade varit i skolan och haft rast o håltimme dagarna i ända :P
OnsdagKiboxaaaarn
Är det bara jag som, ända fram tills någongång i förra veckan, gått runt helt ovetande om att Dove betyder duva? Jag hade kunnat tänka ut det om någon hade frågat mig, men jag har aldrig i hela mitt liv tänkt tanken att tvålar har något med fåglar att göra.
Nämen titta så fint, det är en liten fågel på schampoo flaskan, och nämen oj, det är dove-schampoo. Det är nog en liten duva...
I precis det ögonblicket slog det mig, det finns en koppling. Duva heter Dove på ett annat språk. Gött. Men ett problem återstår att lösa, varför döper man det till dove, eller Duva som borde vara det svenska namnet? Jag vill inte se ut som en duva, jag tror inte jag vill kännas som en duva och jag vill definitivt inte lukta som en duva!
Duv-tvålen är ett problem som ja ghar försökt lägga bakom mig för att släppa fram nya viktiga frågor i mitt huvd. Hjärnan behöver stimuleras, av annat än påtvingade saker ( skoltänk). Vissa stimulerar hjärnan genom att lösa korsord, en del vill läsa fysikböcker och räkna matte, vissa litar helt på omega3 ( ät fet fisk!) och en del, såna som jag, grubblar på små problem. Problem som för mig just för stunden känns som väldigt viktiga att de blir lösta av just mig just då. Jag tänker att problem är viktiga för världen. Att andra inte vill höra om mina egnetligen helt otroligt oviktiga problem slår mig inte, inte förrns senare. Idag tänkte jag, som mången gånger förr, på om en segelbåt skulle röra sig framåt om vindkälan stod på den. Vindkällan är i detta här falet tillexempel en superstark fläkt som står på båten och blåser in i seglet. Lite som i Pippi Långstrump, i en av filmerna jag såg när jag var liten så står hon och blåser in i seglet, det är jag nääästan hetl säker på. Fläkten blåser ju i seglet och det blir blås i seglet, men fläkten kan ju inte hålla emot något eftersom den är på båten. Är kraften som går åt motsatt håll i förhållande till vinden som fläkten producerar lika stark som den kraften som vinden ger till seglet. Går båten kanske till och med bakåt? Jag tror inte den går bakåt. men jag vet itne om jag tror att den går framåt heller.
Någon slags fysikalisklag ( tror det var Newton som kom på den, stämmer det fredrik?) säger att om man pussar på någon så pussar den tillbaka ( men ett nej är alltid ett nej). Den riktiga lagen låter inte så, den låter nog mycket fysikigare och riktigare, men det som fastnade av den var fysikFredriks egen tolkning. Alltså om man puttar på något med en viss kraft så trycker det tillbaka en lika stor kraft in i kroppsdelen man puttar med. Så i min hjärna borde fläkten puttas lika mycket bakåt som den trycker luft framåt. Seglet framkallar ingen egen kraft utan bara fångar upp kraften från fläkten. Men är resultanten sådan att båten rör sig framåt? Är framåt kraften större än bakåt kraften? Jag vet inte, och därför kommer jag fortsätta fundera, diskutera, fråga. Får jag reda på svaret så skan jag berätta det för dig, min vän.
Efter som jag inte har något svar på fläktfrågan så lämnar jag den för stunden och går raskt vidare till rubriken. Jag har börjat gå på ki-box på onsdagar klockan 19.00 på friskis och svettis. Roligtroligt. Vet man inte vad ki-box är så tycker ajg att man ska ta sig dit, man får prova på en gång helt gratis. Efter att ha tränat styrka, boxats, kickat och chigongat(yoga) i 90 minuter så springer man upp till bastun, där man sitter och småpratar med medelåldersmän. Det är en väldigt speciell känsla att prata med en halvnaken man som man aldrig sitt tidigare när man dessutom är helt naken, så när som på handduken som man försöker skyla sig så gott det går med. Det kan kanske låte hemskt men det är facktiskt ganska så trevligt. Fast jag tror att jag ändå ska ha en egen bastu någon gång i framtiden. Där jag kan vara hur naken jag vill och sitta i värmen och lyssna på Markus Krunegård. Hans skiva, Markusevangeliet, har gått på repeat i min dator hela veckan ,det är hur mysigt som helst. Alldeles lagom Deniseig musik. Bäst är stjärnfallet, helt galet bra är den.
Men nu hinner jag inte tänka mer, jag ska helst sova om 6 minuter. Tror inte jag lyckas, men det är värt ett försök!
Sov gott och dröm sött, det ska jag göra iallafall!
Stjärnfall, Stjärnfallet är jag och du är himlen jag föll från!
Nämen titta så fint, det är en liten fågel på schampoo flaskan, och nämen oj, det är dove-schampoo. Det är nog en liten duva...
I precis det ögonblicket slog det mig, det finns en koppling. Duva heter Dove på ett annat språk. Gött. Men ett problem återstår att lösa, varför döper man det till dove, eller Duva som borde vara det svenska namnet? Jag vill inte se ut som en duva, jag tror inte jag vill kännas som en duva och jag vill definitivt inte lukta som en duva!
Duv-tvålen är ett problem som ja ghar försökt lägga bakom mig för att släppa fram nya viktiga frågor i mitt huvd. Hjärnan behöver stimuleras, av annat än påtvingade saker ( skoltänk). Vissa stimulerar hjärnan genom att lösa korsord, en del vill läsa fysikböcker och räkna matte, vissa litar helt på omega3 ( ät fet fisk!) och en del, såna som jag, grubblar på små problem. Problem som för mig just för stunden känns som väldigt viktiga att de blir lösta av just mig just då. Jag tänker att problem är viktiga för världen. Att andra inte vill höra om mina egnetligen helt otroligt oviktiga problem slår mig inte, inte förrns senare. Idag tänkte jag, som mången gånger förr, på om en segelbåt skulle röra sig framåt om vindkälan stod på den. Vindkällan är i detta här falet tillexempel en superstark fläkt som står på båten och blåser in i seglet. Lite som i Pippi Långstrump, i en av filmerna jag såg när jag var liten så står hon och blåser in i seglet, det är jag nääästan hetl säker på. Fläkten blåser ju i seglet och det blir blås i seglet, men fläkten kan ju inte hålla emot något eftersom den är på båten. Är kraften som går åt motsatt håll i förhållande till vinden som fläkten producerar lika stark som den kraften som vinden ger till seglet. Går båten kanske till och med bakåt? Jag tror inte den går bakåt. men jag vet itne om jag tror att den går framåt heller.
Någon slags fysikalisklag ( tror det var Newton som kom på den, stämmer det fredrik?) säger att om man pussar på någon så pussar den tillbaka ( men ett nej är alltid ett nej). Den riktiga lagen låter inte så, den låter nog mycket fysikigare och riktigare, men det som fastnade av den var fysikFredriks egen tolkning. Alltså om man puttar på något med en viss kraft så trycker det tillbaka en lika stor kraft in i kroppsdelen man puttar med. Så i min hjärna borde fläkten puttas lika mycket bakåt som den trycker luft framåt. Seglet framkallar ingen egen kraft utan bara fångar upp kraften från fläkten. Men är resultanten sådan att båten rör sig framåt? Är framåt kraften större än bakåt kraften? Jag vet inte, och därför kommer jag fortsätta fundera, diskutera, fråga. Får jag reda på svaret så skan jag berätta det för dig, min vän.
Efter som jag inte har något svar på fläktfrågan så lämnar jag den för stunden och går raskt vidare till rubriken. Jag har börjat gå på ki-box på onsdagar klockan 19.00 på friskis och svettis. Roligtroligt. Vet man inte vad ki-box är så tycker ajg att man ska ta sig dit, man får prova på en gång helt gratis. Efter att ha tränat styrka, boxats, kickat och chigongat(yoga) i 90 minuter så springer man upp till bastun, där man sitter och småpratar med medelåldersmän. Det är en väldigt speciell känsla att prata med en halvnaken man som man aldrig sitt tidigare när man dessutom är helt naken, så när som på handduken som man försöker skyla sig så gott det går med. Det kan kanske låte hemskt men det är facktiskt ganska så trevligt. Fast jag tror att jag ändå ska ha en egen bastu någon gång i framtiden. Där jag kan vara hur naken jag vill och sitta i värmen och lyssna på Markus Krunegård. Hans skiva, Markusevangeliet, har gått på repeat i min dator hela veckan ,det är hur mysigt som helst. Alldeles lagom Deniseig musik. Bäst är stjärnfallet, helt galet bra är den.
Men nu hinner jag inte tänka mer, jag ska helst sova om 6 minuter. Tror inte jag lyckas, men det är värt ett försök!
Sov gott och dröm sött, det ska jag göra iallafall!
Stjärnfall, Stjärnfallet är jag och du är himlen jag föll från!
TorsdagSuperscouterna-Lost in Härskogen.
Jag är scout, som om någon skulle lyckats missa det.. Scouter är bra på att bo i skogen, göra mat på en eld och gå långt. Samtidigt som alla deras jämnåriga "kamrater" är ute och ränner med folköl och cigaretter.
Så finns det då undantag, två av dessa undantagen är långa, (innerst inne) blonda tjejer, allmänt förvirrade men ganska så trevliga ( om jag får säga det själv). När de två "undantagen" inte är ute på nätterna och överaskar vissa utvalda eller puttar på andra, så är de gärna ute på "spontana" skogspromenader. Hem efter skolan, packa ner triangaköket, tortellini, sås, knäckemackor, massor av vatten, karta, kompass, digitalkamera, allt nerstoppat i en mycket charmig väska som är långt mycket äldre än de båda undantagens sammanlagda ålder. Det bröjade bra för de blonda tu, de promenerade till en klippa, som låg helt otrligt vackert intill sjön, med dagens sista solstrålar skinandes på den. Där packades triangiaköket upp och tortellini kokades, eftersom de planerat att vara spontana (hur går det ihop) så hade de naturligtvis inte med sig några tallrikar, kastullerna och varsin gaffel räckte gott och väl! Att äta tortellini i sonedgången vid en skogssjö en av de värdefulla solfyllda höstdagarna i oktober är något som måste upplevas. Mysfaktorn är på topp!
Mätta och belåtna går långskånkarna vidare på sin vandring genom skogen, eller påbörjar kan tänkas ett bättre ord. De ska följa en vandringsled, men kartan är med ifall de ska stöta på en stigkorsning eller något liknande. De går en bit, upptäcker efter en kvart att de har missat stigen de skulle svängt in på, de backar. Hittar något stigliknande som verkar leda åt rätt håll, dit går dom. Det tar bara ett par minuter innan stigarna, som är något slags svampstigsliknande, inte längre finns under deras fötter. De allmänt förvirrade flickorna inser inte att de är vilse, utan fortsätter åt det hållet de tror är ungefär ditåt de ska gå. När deras åsikt om vilket håll de ska gå åt skiljs åt kommer den ena av dem, den i nuläget blondaste av de båda, på att de har med sig kompass. Scouter som de är så är det klart att de kan ta ut kompassriktning, en eloge till dem! Följa den är inte lika lätt, inget som de brukar få prova på i taktiken. Men skam den som ger sig. Det var bara att klampa på, älgbajs, sumpmark, granar, inget kunde stoppa deras väg!
Efter en låång stund kommer flickorna fram till en bred stig, hallelujah! Är det deras vandringsled? Den som de var meningen att de skulle gå på? Där var den, den efterlängtade orangea fläcken på ett träd, den ena av flickorna blev så lycklig att hon sprang fram och kysste den, bokstavligt talat! Då var det bara att följa stigen då. Efter en stunds vandrande korsade de en bäck, en bäck som korsar en vandringsled, hur många såna kan det finnas? Titta på kartan, äntligen visste undantagen var de var! Eller, det trodde dom, tills flickorna korsade bäcken på riktigt. En timme från tortellinin och en tredjedel av sträckan tillryggalagd. Tankar om att de kanske inte skulle hinna hem och till Ki-boxen på Friskis&Svettis började snurra i deras huvuden.
Massa halkningar, ett nästintill oändligt kalhygge och mängder av granar senare, såg de äntligen ett hus. Scouten som bodde på den här sidan av motorvägen kände igen huset och visste att nu var det inte långt kvar hem. Om man genar genom skogen. De genade genom skogen och med bara ett fåtal meter kvar hem så genade de över en tomt, eller en blivande tomt, än så länge är det bara en lerstig. Då gobben som så småningom kommer att flytta in där säger till oss att där får man minsann inte gå. Pff! Komma och bygga hus på Scoutens stig och sedan säga åt den att hon inte får gå där, vad är det för stil..? Dum granne. De stuntade i grannen och stretade vidare. Fyllde på vattenförrådet och tog sig till Frsikis&Svettis, hela och smutsiga. I tid och allt. Altt slutade bra, som tur var, och scouterna är alldeles snart redo för ett nytt äventyr i skogen.
Jag är stjärnfallet och du är himlen jag föll från!
Så finns det då undantag, två av dessa undantagen är långa, (innerst inne) blonda tjejer, allmänt förvirrade men ganska så trevliga ( om jag får säga det själv). När de två "undantagen" inte är ute på nätterna och överaskar vissa utvalda eller puttar på andra, så är de gärna ute på "spontana" skogspromenader. Hem efter skolan, packa ner triangaköket, tortellini, sås, knäckemackor, massor av vatten, karta, kompass, digitalkamera, allt nerstoppat i en mycket charmig väska som är långt mycket äldre än de båda undantagens sammanlagda ålder. Det bröjade bra för de blonda tu, de promenerade till en klippa, som låg helt otrligt vackert intill sjön, med dagens sista solstrålar skinandes på den. Där packades triangiaköket upp och tortellini kokades, eftersom de planerat att vara spontana (hur går det ihop) så hade de naturligtvis inte med sig några tallrikar, kastullerna och varsin gaffel räckte gott och väl! Att äta tortellini i sonedgången vid en skogssjö en av de värdefulla solfyllda höstdagarna i oktober är något som måste upplevas. Mysfaktorn är på topp!
Mätta och belåtna går långskånkarna vidare på sin vandring genom skogen, eller påbörjar kan tänkas ett bättre ord. De ska följa en vandringsled, men kartan är med ifall de ska stöta på en stigkorsning eller något liknande. De går en bit, upptäcker efter en kvart att de har missat stigen de skulle svängt in på, de backar. Hittar något stigliknande som verkar leda åt rätt håll, dit går dom. Det tar bara ett par minuter innan stigarna, som är något slags svampstigsliknande, inte längre finns under deras fötter. De allmänt förvirrade flickorna inser inte att de är vilse, utan fortsätter åt det hållet de tror är ungefär ditåt de ska gå. När deras åsikt om vilket håll de ska gå åt skiljs åt kommer den ena av dem, den i nuläget blondaste av de båda, på att de har med sig kompass. Scouter som de är så är det klart att de kan ta ut kompassriktning, en eloge till dem! Följa den är inte lika lätt, inget som de brukar få prova på i taktiken. Men skam den som ger sig. Det var bara att klampa på, älgbajs, sumpmark, granar, inget kunde stoppa deras väg!
Efter en låång stund kommer flickorna fram till en bred stig, hallelujah! Är det deras vandringsled? Den som de var meningen att de skulle gå på? Där var den, den efterlängtade orangea fläcken på ett träd, den ena av flickorna blev så lycklig att hon sprang fram och kysste den, bokstavligt talat! Då var det bara att följa stigen då. Efter en stunds vandrande korsade de en bäck, en bäck som korsar en vandringsled, hur många såna kan det finnas? Titta på kartan, äntligen visste undantagen var de var! Eller, det trodde dom, tills flickorna korsade bäcken på riktigt. En timme från tortellinin och en tredjedel av sträckan tillryggalagd. Tankar om att de kanske inte skulle hinna hem och till Ki-boxen på Friskis&Svettis började snurra i deras huvuden.
Massa halkningar, ett nästintill oändligt kalhygge och mängder av granar senare, såg de äntligen ett hus. Scouten som bodde på den här sidan av motorvägen kände igen huset och visste att nu var det inte långt kvar hem. Om man genar genom skogen. De genade genom skogen och med bara ett fåtal meter kvar hem så genade de över en tomt, eller en blivande tomt, än så länge är det bara en lerstig. Då gobben som så småningom kommer att flytta in där säger till oss att där får man minsann inte gå. Pff! Komma och bygga hus på Scoutens stig och sedan säga åt den att hon inte får gå där, vad är det för stil..? Dum granne. De stuntade i grannen och stretade vidare. Fyllde på vattenförrådet och tog sig till Frsikis&Svettis, hela och smutsiga. I tid och allt. Altt slutade bra, som tur var, och scouterna är alldeles snart redo för ett nytt äventyr i skogen.
Jag är stjärnfallet och du är himlen jag föll från!
MåndagÄlskade
Jaadu vännen, det är tur att jag har dig. Nu har nästan allt som blev konstigt under sommaren blivit rätt igen, jag tycker om dig. Har fixat fram en ny tandborste åt dig, så slipper du den gamla engångstandborsten, en rosa, som matchar min blev det :)
Nu har jag dessutom fått för mig at göra 100 armhävningar inom 7 veckor, oftaaa..
Eld imorogn.
Nisen (L) Yoghurtpojkarna
Nu har jag dessutom fått för mig at göra 100 armhävningar inom 7 veckor, oftaaa..
Eld imorogn.
Nisen (L) Yoghurtpojkarna
