OnsdagLyckanÄrGjord
Äntligen. Nu vet jag. Vad har jag att klaga på? Det är klart jag mår bra. Frågan är varför jag gör det, är det den där pizzan jag nyss knödde i mig eller att mitt dagliga behov av tomteblossfascination nyss fylldes? Det känns troligare att pressen av matteprovet har lagt sig, nu när det är gjort och det inte finns något mer jag kan göra. Eller så har lättnaden av att slippa matteprovet och bristen på sömn lämnat plats över åt lite lycka över att ha hittat en svart paljettklänning i mammas garderob. Precis vad jag ville ha, men inte hade några pengar över åt. Den behöver sys in något, men vad gör det? Det är ju ändå lite utav en hobby som jag har. Då kan jag ju lägga undan mina surt förvärvade pengar till ett par skor. Är jag såhär ytlig jämnt? Kommer jag alltid kunna finna lycka i min mammas garderob? Det måste ju finnas en ände på det. TIllslut kommer de tinte att finnas några kläder kvar. förhoppningsvis så har jag massa pengar då det händer. Ett jobb inom kommunen hade kanske inte vart helt fel ändå, jag ska höra med andreas.
Kan två och en halvtimme Sex and the City ha gjort sitt? Fem timmars sömn, Köttbullar till frukost, Fyra timmar matteprov, Alldeles för viktig svensklektion, mängder av chokladmousse och som sagt fem avsnitt av Sex and the City, på en dag. Det är nog mer än vad jag klarar av. Fast på ett positivt sätt.
Att jag skriker högt, när jag sitter här ensam på mitt rum, när jag ser koombinationen placebo ( running up that hill) och OC ( Ryan) på youtube, känns som ett ganska så solklart bevis på orkanen i mitt huvud.
Dessvärre ( mycket märkligt ord) så tror jag att den där lyckliga känslan i mig är på väg bort, i samma takt som jag sakta nser at jag är ensam, ikväll igen. Man kan ju undra hur länge den dä föhållandetypen-tjejen klarar av att stå emot, och vara ensam och leva singelliv, kombinerat med skolliv. Kommer flickan att stanna upp, hitta fram någon och nöja sig med honom tills någon bättre kommer? Det vill hon inte.
Det förvirrade och höstdeppiga i mitt huvud ( det är inte alltid helt logikst därinne) yttrara sig nog en del här, men det får ni stå ut med, eller så får ni väl låta bli att läsa.
/d
Kan två och en halvtimme Sex and the City ha gjort sitt? Fem timmars sömn, Köttbullar till frukost, Fyra timmar matteprov, Alldeles för viktig svensklektion, mängder av chokladmousse och som sagt fem avsnitt av Sex and the City, på en dag. Det är nog mer än vad jag klarar av. Fast på ett positivt sätt.
Att jag skriker högt, när jag sitter här ensam på mitt rum, när jag ser koombinationen placebo ( running up that hill) och OC ( Ryan) på youtube, känns som ett ganska så solklart bevis på orkanen i mitt huvud.
Dessvärre ( mycket märkligt ord) så tror jag att den där lyckliga känslan i mig är på väg bort, i samma takt som jag sakta nser at jag är ensam, ikväll igen. Man kan ju undra hur länge den dä föhållandetypen-tjejen klarar av att stå emot, och vara ensam och leva singelliv, kombinerat med skolliv. Kommer flickan att stanna upp, hitta fram någon och nöja sig med honom tills någon bättre kommer? Det vill hon inte.
Det förvirrade och höstdeppiga i mitt huvud ( det är inte alltid helt logikst därinne) yttrara sig nog en del här, men det får ni stå ut med, eller så får ni väl låta bli att läsa.
/d
Kommentarer
Postat av: Christian
sanningen är nog att människan nog alltid kommer göra något åt något som dom tycker är dåligt, stort eller litet, så kommer man alltid förändra det man inte tycker om. Och när du finner att tiden och läget är det rätta kommer du faktiskt göra som du själv vill. Och faktiskt är det dig ditt liv handlar om. Så då måste det ju vara något bra ;)
Klura på den du!
Trackback
