MåndagAnnandagPåsk

Jag skulle vilja hitta min prins. Eller en prins, jag tror inte på det där med den rätte, bara Mr Right now. Oj vad man lär sig av film, Snygg, Sexig och SIngel, favoriten, bästa citaten, helluuu..? och Cameron Diaz, kan det bli bättre? Hon är helt sinnes snygg!

Jag har en hobby, titta på bilder. Det kan ju låta lite konstnärligt, estetiskt och coolt, men om jag säger att jag tittar på bilder på folk på facebook. Såna som jag tycker är ser bra ut. Tjejer, killar, spelar ingen roll, vackra människor bara. Jag tittar och förundras, skrattar och gråter. Blir avundsjuk, blir sådär härligt glad åt dem. Sådär som jag hört att man inte blir, att folk bara låtsas bli, jag blir det, på riktigt. Jag kan bli glad i hela magen av att se något vackert på en annan, något som jag väl egneltigen borde bli avundsjuk på. Något jag skulle vilja ha på mig själv, men ändå så blir jag glad, jag förstår inte. Men det är inte viktigt, inte nu.

Det är vår, inget spelar ågon roll då. Så länge solen värmer mig och jag nåognstans i bakhuvudet vet att jag har mina vänner så är jag glad. Men så finns det en liten sak som dövar det glada. Som bara trycker ner det lyckliga, trampar på det, släpar runt det i dammet och begraver det under de hopkrattade, halvförmultna höstlöven, skolan kallas det. Dne bara är där som ett stort ont som fem av sju dagar i veckan tvingar in en i mörka korridorer och kyliga klassrum. Visserligen så trivs jag i skolan, jag älskar att jag blir omrringad av alldeles för mycket människor, jag behöve rinte prata med dem, de behöver inte prata med mig, jag trivs jättebra att bara sitta nära och lyssna. Det finns ju trots allt eftermiddagar, man kan mysa i solen då, om man inte hade haft mer skola då, hela den här vekcan är det cabaret på kvällarna, också hur kul som helst, men det stjäl min soltid!

Okej, de där fem dagarna är alltså solfria, men de sista två, helgen. Då kan man väl bosätta sig i solen? Jo, det skulle man kunna, om man orkade vakna på morogonen, om man inte haft prov att plugga till, arbeten att skriva, jobb att vara på. Tänk vad jobbigt att vara en jag..

Väldigt synden om. Särskilt efter klockan 23, idag visserligen mest hela tiden.. men va katten, inte är det så synd om mig. Jag har en mamma, en pappa, en fin syster en bråkig lillebror. Jag hade en gång en katt, jag har vänner, jag är inte fattig, jag får mat varje dag (inte riktig middag varje dag, men det är bara för min familj är för lat för att orka laga någon..). Ååh, jäkla I-landsproblem! 22...28....22.....28.....22......28 ( ni som sett filmen vet hur mina armar rör sig nu..)

Jag ska föröska läsa mer, mindre dator, mer böcker. Bra, böcker är en bra låtsas värld, där rivs jag, där behöver ja ginte ält amig själv. Jag tror inte att det är bra att älta, inte för mig, inte för någon, man upptäcker bara allt dåligt. Jag tror att datorn är dålig för folkhälsan, alla blir tjocka och deprimerade, härlig värld vi lever i!

Köp en pin, hjälp varenda unge. Yeah, jag hade gärna köpt en pin och räddat ett stackars barn, men jag hatar att de använder ordet unge, det fins inget ord jag tycker är så nedlåtande. Usch för dom!

Nu ska jag sova, Amanda, Lycka till imorgon!!  zukizukieey!

Kommentarer
Postat av: Miss Sjögren

Hej fröken D! Jag tänkte kommentera... Inte för jag har någon bra kommentar att komma med, utan mer för jag tycker du förtjänar lite kommentarer… du om någon förtjänar kommentarer… så därför kommenterar jag. You are the sunshine of my life so keep up the good work snygging! (Fortfarande 10/10)

2009-04-17 @ 00:11:09

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0