Gråtdag

Igår dog en kille i vårgårda, har aldrig träffat honom men ligger här och gråter ändå. Och som vanligt så går dom ledsna tankarna i en ond spiral och idag har jag kommit på den sorgsnaste tanken av alla tankar. Den tanken som är det absolut främsta argumentet till att aldrig skaffa barn. Tänk om mitt barn dör ifrån mig. Vad gör man då? Blir man någonsin hel igen? Tror inte att jag någonsin skulle bli människa igen efter det. Hur jag nu kan veta det, har ju inte ens några barn...

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0